Att ha stöd från medborgarna är det bästa jag vet. Den insikten upplevde jag under lördagens rundtur tillsammans med ett gäng av aktiva socialdemokrater i de östra delarna av Lund. Av alla som jag gav en röd ros och ett informationsblad om valet till, sammanlagt var det tre personer som ställde frågor tillbaka:

  • Varför skall jag betala förmögenhetsskatt? frågade en äldre och mycket vänlig dam.
  • Hur blir med villaskatterna? frågade en allvarlig man.
  • Varför ska pensionärerna betala mer skatt än andra inkomsttagare? frågade en pensionär.

Det som var gemensam i alla tre frågor var skattebetalning.

”Det är häftigt och betala skatt” sade en gång vår partiledare Mona Sahlin. Nyttig är den i alla fall. I princip utnyttjar vi, under de 20 första åren av vårt liv, skattemedel för att utbilda oss m m, sedan jobbar vi i 40 år och betalar skatt, därefter blir vi pensionärer och tar av skattemedel. En enkel balans mellan produktiva och behövande år.

För 8 år sedan skrev Morgan Johansson och Christer Persson en bok om skatterna med titeln ”Skatter - förtryck eller befrielse?”.  I boken gör de två författarna en intressant jämförelse mellan olika välfärdssystem: Den liberala, korporativa och generella

Vid läsningen var det lätt att dra slutsatsen att om vi ska ha en fungerande välfärd, är det generella systemet lämpligast. Det hittar vi i länder som Sverige, Norge, Finland och Danmark. USA fungerar enligt den liberala modellen (gjorde det i alla fall för 8 år sedan) medan Tyskland och Frankrike litar till den korporativa modellen.

Vid Konsum i Södra Sandby satt en ung man med sitt dragspel och bad kunderna att betala honom en slant. Han var blek i ansiktet, trött och nedstämd, men spelade envist vidare.

Jag ställde frågan till honom:
Vilket land kommer du ifrån ?

-- Romani, svarade han.
Jag har ingen aning om skattesystemet i Rumänien, men för mig låter det fel, när en ung man blir transporterad till Sverige, för att tigga vid en affär i Södra Sandby. Skatterna är vårt bästa jämlikhetsredskap. Den som har mycket ger till den som har lite eller ingenting. Jag skulle inte må bra i ett samhälle med stora inkomstklyftor. Lyckligast är jag när jag ser att alla har det lika bra som jag (under förutsättning att jag har bra).

För några år sedan - efter 25 år -  reste jag till mitt födelseland Iran. Ett land som är känd för sina Ris och Spett-restauranger (Chelokabab). En av mina närmaste vänner ville visa sin vänskap genom att bjuda mig till en av de finaste Chelokabab-restauranger i staden Mashhad.

Vist var maten god och vi hade en trevlig stund, men jag glömmer aldrig ögonen på det tiggande barnet, som satt utanför restaurangen och sade till mig ”jag har inte ätit på hela dagen”.  Klyftor och fattigdom är två av värsta förutsättningar i ett samhälle.

Tillbaka till de tre frågorna:

-  Den som är rik och har över 4,5 miljon i förmögenhet betalar förmögenhetskatt. Utmärkt.
-  Den som har lyxvilla med ett taxeringsvärde kring 5 miljoner kr betalar mer fastighetskatt. Den som bor i en bostadsrättsförening minskar sin fastighetsskatt till nästan hälften ( från 0.4 till 0.22 procent av taxeringsvärdet). Bra.
-  Och vinner vi valet kommer vi att se till att Sveriges pensionärer betalar en rättvis skatt. Vårt vallöfte.

Mohsen Abtin (S)
Ledamot kommunfullmäktige i Lund.