Konst i vårt offentliga rum - Lund

En ny scen växer fram vid Stadshallen på Stortorget, den skulle vara klar lagom till humorfestivalen. Kulturlivet i Lund slår ut i blom.
Liv utan kulturupplevelser är likt mat utan kryddor. Jag har haft till vana att ofta går i konsthallen i Lund och ”kolla läget” och se den konst som är utställd där. Oftast intressant, ibland är det konst jag inte förstår. 

Lyckligtvis byts konstverken i konsthallen ut 5-8 gånger om året. Men den konst som ständigt finns framför näsan på oss byts aldrig ut, den som finns här och var i stan, i vårt offentliga vardagsrum. 

  • Talarplatsen på Mårtenstorget – jag har aldrig sett att någon står bakom den och håller tal. 
  • Statyn på Kattesund framför kyrkoruinen - en stenklump, kall och grå. 
  • Stående stenen med rinnande vatten ur den, framför Folkets Hus - en kissande man som kissar rakt ner i en vattenkälla.

Konst ska väcka känslor hos människan. Framför en tavla med motiv av en het sommardag, ska man svettas och inför en tavla med snö och kyla ska man stå och frysa. Man ska bli arg, glad, ledsen eller få en tolkning av något viktigt då man ser ”konst”.

Ett bra exempel för mig är tavlan ”Frihet på barrikaderna” som hänger i Louvre i Paris. Kvinnorfrigörelsen och känslan av styrkan i folkets kamp mot orättvisor. Till skillnad från Mona Lisa som ingenting ger tillbaka.

I Lund finner jag mina två favoritkonstverk - konstigt nog - på Norra Kyrkogården. Pojken som omedveten om det som kommer att hända honom några sekunder senare sitter lugnt och leker med sitt dataspel. Han dog i en bussolycka på Kanarie öarna för några år sedan på väg till flygplatsen där han skulle ta flyget till Sverige. Två vita vingar bevakar honom och ger en känsla av trygghet och välbefinnade.
 

Ung tjej som ledsen sover på en stenbänk - barfota med en krans av sommarblommor i handen. Hon är en symbol för längtan, och kärlek till den förlorade.