Bekymrens gråa flock Min blick är mycket grumlig Frida det är bekymrens gråa flock, som kommer själen så att lida. Min blick är mycket grumlig Frida om hoppet lyste fram ändock!… Men hoppet gömt sig någonstädes, där aldrig solen lyser mer. Jag darrar och jag nästan rädes, ty hoppet gömt sig någonstädes och kommer icke, fast jag ber. Den klara bilden sommarn hade med leende så ljust och gott och stjärnorna de hjärtans glade – den kära bilden sommarn hade har bleknat nu i mörkt och grått… Musiken spelar dystert sakta bak röda löv i paviljong, där ensam lykta blek ses vakta. Musiken spelar dystert sakta en avskedssång, en svanesång… Min blick är mycket grumlig, Frida det är bekymrens gråa flock, som kommer själen så att lida. Min blick är mycket grumlig, Frida och mörk som stoft på kistans lock.